Jag hörde ett tragiskt uttalande här om dagen, tragiskt men lite smått komiskt. Uttalandet är bara ännu ett bevis på hur en del människor lyckas avskärma sig från verkligheten genom att inte vara ute där det händer.

Ok. Saken gäller LAS och turordningsregler och att företag mer och mer frångår ”sist in, först ut” med motiveringen att de hellre betalar skadestånd till facket för att bli av med de icke önskvärda arbetarna och istället behåller de som verkligen är motiverade och duktiga. Det var en lång mening, men jag blev lite ivrig där.
Resonemanget och motiveringen tycker jag personligen är helt rätt, det finns på tok för många där ute som tar sin anställning för given och vad är det som säger att en som arbetat i 15 år är bättre och mer motiverad än en som arbetat i 4 år? Tro mig, det finns gott om folk som efter 20 års anställning fortfarande inte kan och eller behärskar sina arbetsuppgifter.

Hur som helst så blev fackets kommentar på ett fall där en chef valde att göra sig av med några icke önskvärda 5-skifts arbetare att; <<det är befängt att tro att det finns omotiverade arbetare som jobbar 5-skift, alla är där för att göra ett bra jobb>>. Är det möjligen så att en del fackliga representanter har tappat all form av verklighetsförankring för att de suttit bakom ett skrivbord allt för lång tid?

Tro mig, det finns många knickedicker där ute!!

Gårdagens uppdrag var att med bil försöka ta sig till kärnan av Helsingborg, ett uppdrag som visade sig bli till en himmelsfärdsmission.

Jag har varit i Helsingborg ganska många gånger och vet därför att denna sundets pärla är till 80% enkelriktad, iallafall i innerstaden, och därför kräver lite mer planering och förberedelser av en utsocknes bilförare. Fel av mig!! Sundets pärla har nu blivit 100% enkelriktad och vet man inte hur man ska angripa problemet är det kört. Trixet är tydligen att komma från det håll pilen inte pekar åt, enkelt. Det svåra är att hitta början av ”pilgatorna”.

Efter en stunds desperat och smått komiskt cirkulerande på smågator gav vi upp tanken på att ställa bilen på den plats vi från början tänkt ut, en plats mycket nära det norska konsulatet där vi hade vårt ärende. Vi valde istället att iscensätta plan två och dumpade bilen 100 meter från kärnan. Äntligen framme!!

För övrigt anser jag att Helsingborgs stadsvapen bör bytas ut, från borgen med omgivande mur till en stor fet enkelriktat skylt.

Jag har nu haft ett stort uppehåll i skrivandet och det har faktiskt varit jäkligt skönt. Nu är jag i alla fall tillbaka med en säck full av upplevelser som jag tänker dela med mig av.

Först måste jag en sväng till norska konsulatet i Helsingborg, sambon måste nämligen förnya sitt pass före den 28:e denna månad, efter det är man förvisad till Köpenhamn, Oslo, eller Stockholm för att uträtta sina behov. Så vi måste ”passa” på nu.

Ses senare/ tjing

Under den senaste veckan har Kvikk tränats till att vara ensam hemma och att bli lämnad ensam, fram till idag bara i några minuter åt gången, och i eftermiddags var det dags för hans elddop.
När vi kom hem efter att ha varit borta i ca 2,5 h så satt Caxi och väntade på oss, Kvikk, ja han låg och sov. Tummen upp!!!

Äntligen, jag har fått tillbaka mitt kök!!

Nä riktigt så illa är det inte, men har man en sambo som också gillar att laga mat så gäller det att ta köket i besittning när motståndaren vänder ryggen till. Eftersom Cathrine, eller Tine/Ninna som våra syskonbarn säger, hade tenta idag så tar jag mer än gärna på mig markservicen.
Efter hundfodring och skogstur blev det lite ”pajfix” innan hämtning på högskolan. Jag vill ogärna skryta, eller va fan, men pajen blev sjukt bra. Vad sägs om skinka och broccoli?

Då ska lillsyrran alltså gifta sig, beskedet kom med posten idag. Först blir hon på tjocken, TVÅ GÅNGER, och nu släpper hon ännu en bomb. Det ska tydligen börjas i tid.
Jag kom ihåg min första tanke när jag fick reda på att hon väntade sin första. <<herre jävlar, lillsyrran är på tjocken, vad säger mamma och pappa? Är det ok? är det ens lagligt?>>
Efter en stunds närmare eftertanke kom jag fram till att det nog var helt ok att bli på smällen när man var 29, jag tror nog också att det är allmänt accepterat att gifta sig när man är 34.

Och dom tankarna ska komma ifrån killen som mer eller mindre medvetet utsatt sin mor för en graviditet i slow motion, gjort ett första utbrytningsförsök i Helsingör under sensommaren -73, ännu ett försök att se dagens ljus i början av oktober, valde att i ultra rapid födas två veckor efter utsatt tid den 18 oktober. Det kan vara jag som är lite långsam.

Way to go syrran!!!!

Efter gårdagens uppvaknande till -18,5 och en efterföljande heldag i skogen så var det idag underbart att skåda termometerns knappa -3. Nästan vårkänslor på min ära.

Efter frukost blev det en härlig söndagspromenad runt broarna med båda hundarna. Kvikk får ta det i sin takt, han är ju bara 11 veckor, men han gör det bra. Trots att rundan görs med jämna mellanrum är det alltid lika fascinerande att se naturen utmed Nissan variera i olika skepnader beroende på årstid och ibland från en dag till en annan.

Väl hemma blir det nu kaffe från bryggaren, skidskytte från Oberhof och vila för Kvikk och Caxi.

Jag såg precis att uppfödaren lagt upp bilder från valphämtningen. Om någon vill titta så…http://www.kennelnattrajens.se/Nikitas_J_kull.htm

En liten fundering kring terrorister i allmänhet och flygbombare i synnerhet.

Hur kommer det sig att en lovande ung student kommer på idén att avbryta sina ingenjörsstudier i London och istället hoppa på en flygbombarutbildning i Jemen? Är det av ideologiska skäl? Missförstå mig rätt nu, men jag hoppas att det är av ideologiska skäl.
För inte kan det väl vara så att kravet på killen som skulle frakta bomben och sedan trycka på knappen var just att denne skulle vara välutbildad och då kunde man från terrornätverkets sida inte nöja sig med mindre än att bombkillen hade minst en påbörjad ingenjörsexamen eller motsvarande i bagaget. Klart att killen skulle vara väl skickad och då räckte det inte med nån sketen sopkörare, inte för att det är något fel på sopkörare men några knapptryckande bombmän är de inte, det vet väl alla.

Resten är ju historia nu, men i korta drag resulterade utbildningen i ett bombgig ombord på ett flyg från Amsterdam med destination Detroit. Fasttejpad bomb, enkelt (nåja) knapptryck och….. 

Så här i efterhand så måste man ställa sig frågan om man inte vid nästa bombarrangemang måste leta högre upp på karriärstegen eftersom den blivande ingenjören inte förmådde lösa uppgiften. En enkel knapptryckning var helt enkelt en enkel knapptryckning för mycket. Vad sägs om en atomfysiker?

Själv lobbar jag för ett kassabiträde. Någon som är bättre på att trycka på knappar kan man ”knappast” hitta, sedan är utbildningstiden för kassabiträden mycket kortare.

Nästa sida »